Jullov i sikte

Nu är det nära. Bara några timmar kvar till barnen får sitt efterlängtade jullov! Två veckors ledighet med en massa sovmorgnar, slappande och förhoppningsvis lite snölek. Vi kommer att vara hemma tillsammans, även om jag har lite att göra så känns det skönt att ingen ska behöva rusa upp klockan sex på morgonen och hetsa iväg till något. 

Det kommer att bli toppen!

Sovmorgon

När jag la mig igår var det med orden "imorgon ska jag sova länge". Vaknade tidigt, det var fortfarande mörkt ute så jag visste att klockan inte var åtta. Tvingade mig själv att ligga kvar i sängen och somna om. Tio minuter i nio vaknade jag igen och det kändes så oerhört bra att äntligen få ta igen lite på sömnkontot. Inte bara det, en smula julkänsla hade smugit sig in i hjärtat och det var finfint att få tända tredje ljuset och smutta på morgonkaffet. 

Till min glädje fanns en söt snögubbe med i Mitt Gävle. Min lilla snögubbe från tidigare i veckan, eller om det var förra helgen. En dm liten herre med lövhatt och isigt huvud. Alltid lika roligt när någon av mina Instagrambilder kommer med i tidningen.

Julkänslan dog bort under dagen då det kommit in Grinch-stämning med morgontidningen. Hela familjen har varit fräsig, som irriterade katter och det hjälpte inte ens att köpa en gran och ställa i vardagsrummet. Nåja, den ska kläs om en timme eller två och då räknar jag med att ögonen glittrar och värmen sprider sig inåt.

Juligt arvegods

Mamma har gett mig flera gamla julposters som tillhört min mormor. En del är alldeles fransiga i kanterna och andra är knappt rörda. Jag försöker sätta upp dem med häftmassa eller häftstift (i de gamla hålen). Den på bilden är beskuren, tomtemor finns med till vänster. I hallen har jag en som ser ut att vara tagen ur Viktor Rydbergs "Tomten" (målad av Curt Nyström) och i badrummet finns en Lars Carlson med två tomtar som står och pratar i en handelsbod. Barndomsminnen och julkänsla i ett.

Idag är det fredag och om några timmar är hela familjen samlad för helg. Det blir kycklinggryta till kvällsmat och sen ska vi smaka på julgodiset till På spåret. Finemang.

Lucia, pyssel och hinkpynt

Lucia hela mörka dagen. Ikväll är det Julfest med lussande på dotterns skola och vi kommer inte vara där. Lilla damen blev krasslig igår och tog ett allvarligt snack med toalettstolen innan hon somnade på en madrass på vardagsrumsgolvet. Det fick bli allsång från svts sändning i morse, vackert och stämningsfullt. Sonen hade nosen i mobilen och dottern suckade över att det var för många Staffansvisor och dessutom var en timmes sång alldeles för långt. 

Huset är färdigpyntat och det enda som behövs nu är en julgran. Barnen tjatar och jag kan hålla med om att det är dags att få in den. Eller, vi behöver först köpa en gran. Sen ska det pyntas och de nya trådlösa ljusen ska testas. Dottern har gjort en fin julgranskula idag som givetvis ska få en hedersplats bland de högsta grenarna. 

Vi har pysslat till och från. Vikt och klippt stjärnor, jag har gett mig på att göra en pompom av silkespapper. Inte så snygg, men det var första gången jag gjorde en sån. Det behövs göras småsaker för att dagen inte ska bli alldeles för långrandig. Vi har sett en film, Lorax, som jag slocknade till. Dr Seuss måste ha varit en spännande person som jag gärna hade fått en pratstund med.

Vad gör ni denna Lucia?

Chokladkola

Chokladkolan jag gjorde igår blev väldigt uppskattad av de andra i familjen. Lätt som en plätt och perfekt konsistens.

2 dl vispgrädde

100 gram smör

3 dl socker

1 dl sirap

1½-2 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

1 msk glukos

Ev. en liten nypa flingsalt

Rör ihop alla ingredienser, sikta kakaon, i en tjockbottnad kastrull och koka upp. Småkoka i 20-40 minuter (olika beroende på kastrull och spis). Jag kör aldrig med termometer eftersom vår inte är samarbetsvillig mer än till grillen. Gör kulprov för att se om kolan är färdig. Ett ganska bra sätt att se om den är det är att titta på bubblorna, som ska bli färre, och smeten har blivit klisteraktig.

Häll upp på smord bakplåt eller i bakplåtspappersklädda brödformar och låt svalna innan du skär upp kolan i bitar. Paketera kolorna i smörgåspapper så att de inte klistrar ihop i burken. Förvara i kylen.

Mozartkulans kusin

Så fort dottern var hämtad ställde jag mig vid spisen och körde ihop ingredienserna till chokladkola. Kolan står just nu på avsvalning och därför blir det istället en bild och recept på ett hastverk. Jag såg förra veckans avsnitt av Hela Sverige bakar tidigare idag och där gjorde de Mozartkulor. Helt klart en favorit men så tråkiga att göra. Fick en idé som blev ett bra resultat. 

300 gram mandelmassa

100 gram nougat

2 bitar vit choklad

1 droppe olja

Rulla små limpor av mandelmassan, stora som en halv tumme ungefär. Smält nougaten i vattenbad och doppa mandelmasselimporna däri. Låt svalna i kyl eller utomhus. Smält chokladbitarna ihop med oljan i en skål i micron. Ringla chokladen över limporna och ställ det svalt en gång till innan du lägger över dem i en burk och förvarar i kylen.

Låt oss kalla godsaken för Kusin Mozart.

Grinchen - släng dig i väggen

Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad. 

Vaknade upp till snö på marken och virvlande snöflingor i luften. Härligt, det gäller att njuta medan det varar. Jag drog på mig full mundering och gav mig ut på promenad och samtidigt passa på att lämna ett julkort. Vita lovikavantar föll från himlen och jag ville föreviga det. Bilden ovan ger ingen rättvisa - till något!

Helvetes jävla skit, telefonen gled ur händerna på mig och dunsade rakt ner i asfalten. Försiktiga jag som alltid påminner barnen om att hålla ordentligt i sina saker tappade den halvårsgamla telefonen i backen! Den förut så hela och glänsande skärmen fick ett fult hack och flera små fina sprickor spred sig över den övre vänstra delen. Jag blev så inåt skogens arg och ledsen att jag bara stod på platsen och grät och därefter hoppade jämfota för att inte gå av på mitten. Lämnade julkortet och gick raka vägen hem och grät ut alla tårar jag samlat den senaste tiden. Svor och domderade och katten tittade på mig med klotrunda ögon.

Som om inte det räckte övergick snöfallet i ett förbannat ösregn som fortfarande väller ner utanför huset. Jag är opratbar och inte alls på något trevligt humör. Grinchen och Ebenezer Scrooge hade känt sig i gott sällskap med mig. Förhoppningen är att bli lika glad och sällskaplig som de slutligen blir innan kvällen är slut. 

Fan vad arg jag är!!

TGIF

Till och med julbocken nere på Slottstorget pratar med fler än jag. 

Den aktivitet jag varit en del av det senaste halvåret tog slut idag. De senaste veckorna har det varit nedmontering och jag har haft i stort sett ingenting att göra. Det är enerverande att inte prata med någon annan än ett hej till någon jag möter på promenaden. När jag hämtar dottern på fritids blir det alltid någon minuts fördröjning innan vi kommer hem, på grund av blablablabla...

Den här kvinnan har mycket prat i sig och när det inte får komma ut blir det istället till irritation och huvudvärk. Jag ska kanske ta en tur ner på stan och prata lite med herr Bock? 

Nu tändas tusen juleljus

Vi åkte till Stockholm och ringde några viktiga samtal. Polismuseet hade en gammal telefon som barnen använde med självklarhet, utan att ha en aning om hur den fungerade. Jag nickade och log, telefonväxlar var mer min farmors grej. 

Vi gick på hockey och sjöng för fullt. Trots en fantastisk insats blev det förlust. Inget som påverkade den här familjen alldeles för mycket. Det tog tjugo minuter att gå från Hovet till hotellet där vi bäddade ner oss i dubbelsängen med chips och gott att dricka.

Igår blev det julmarknad i Gamla stan. Jag och maken brukade åka dit när vi bodde i Stockholm och barn inte fanns med i bilden. Nu var det på tiden att våra små juveler också fick ta del av det som gett mig Piff och Puffkänsla några år. 

Grått väder med plusgrader som sänkte känslan en aning. Å andra sidan hade strålande solsken gjort det helt tossigt. Jag vill gärna minnas att det varit snö och krispig luft för många år sedan. Det kan också bara vara en kopp varm glögg och mörk eftermiddag som skapat det minnet.

Dottens ögon glittrade och hon utropade "Åhhh" var fjärde knalle. Jag njöt av alltet, maken suktade efter att få provsmaka korv och sonen såg bara rostade mandlar. Vi lyckades tillfredsställa allas önskningar och när bilen rullade hem mot Gävle var det med en nöjd familj på sätena.

Första advent 2018 är förbi och årets första adventsljus tändes i en nygammal ljusstake som jag fyndat på Stadsmissionen.