Klockan på bilden fick jag förra veckan av min käre make. Jag har pratat länge, faktiskt jättelänge, om att jag vill ha en klocka som visar tid (jodå), steg och meddelanden. Överraskningen var stor när han plockade fram godingen ur väskan och överräckte den till mig. Visst är den fin? Den är perfekt på många sätt och jag tycker verkligen om att det är en riktig sportklocka med GPS (kan ju hända att jag går/springer vilse i skogen en ljummen sommardag).
Trots den fina och väl fungerande klockan gick det inte som jag önskade på dagens träningspass. Värmde upp på roddmaskinen och klev sedan upp på löpbandet. Efter 500 meter var jag genomsvettig och ett par hundra meter senare flåsade jag som Jabba de Hutt efter en kvällsmacka. Benen var inte alls i takt och de gick lite hur som helst. Sänkte hastigheten ett par hack och stängde av ljudboken. Försökte fokusera på programmet som visades på tvn, ögonen drogs ändå hela tiden till siffrorna på maskinen. 1,5 km in i passet ville jag helst bara stänga av och lägga mig ner på golvet. Munnen klistrade ihop av uttorkning och svetten rann från kroppen. Jag bestämde mig för att köra 3 km. Så blev det och under nedvarvningen fick hastigheten sänkas ordentligt. Det blev ett okej pass, men jag led hela tiden.
Stretchade ut benen en stund och tog några styrkeövningar på maskinerna. Sen gick jag hem och svalde undan besvikelsen längs vägen. Jag gjorde det, gick till gymmet och sprang. Det hade varit så lätt att låta bli, att stanna hemma och tycka synd om mig själv. Tyvärr hade det varit första klivet in i latkorvsspiralen. Att hoppa över ett pass bara för att jag inte känner för det gör nästa träningspass ännu lättare att hoppa över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar