Abstinens

Den här veckan har varit som en irriterande strumpsöm.

Min syster var här förra helgen och jag måste säga att det var de bästa dagarna på länge. Hon åkte hem på söndagskvällen och när måndagen kom slog abstinensen till. Sen har det fortsatt. Rastlösheten, irritationen  sorgsen och saknaden. Jag har varit så förvirrad och inte vetat vad att göra med mig själv. Tack för att träningen kommit in i mitt liv igen.

Måndag, onsdag och fredag (idag) har jag varit på gymmet. Sprungit och styrketränat och det går framåt varje gång. Skönt att det kunnat äta lite av tiden. Nu vill jag hitta in i en bra rytm och slippa oron i kroppen. Imorgon åker jag och maken till Stockholm. Det blir alldeles säkert en bra helg.

Upptäcker nya muskler

Jag har börjat träna på gym. Kryss i taket och allt sånt. Det viktiga är att jag tycker det är roligt. Löpbandet är kanske det minst skojiga, men det är flera gånger lättare att springa där i jämn temperatur än att halka omkring i snön med frostskador på tårna.

Efter bara några veckors träning märks skillnaden hur mycket jag orkar med. Har lagt på nya tyngder nu i veckan och idag ökade jag tempot på löpningen. Med en bra ljudbok i öronen går det dessutom lättare  Tycker verkligen inte om att höra mitt flåsande.

Köpte ett årskort på det lokala gymmet. Väldigt bra pris och de har generösa öppettider och ett utbud som räcker långt för mig. Bara att kämpa på. 

Näringsbrist

Det här går uppenbarligen inte. Bloggen självdör av näringsbrist och jag låter det ske. Varje dag dyker det upp flera intressanta idéer till inlägg och varje kväll är de oskrivna. Brist på motivation? Kan det vara så att jag är nöjd med Instagram och låter slösurfandet på Facebook ta all tid? Det sistnämnda är lika trist som att gå och slänga återvinning. Till skillnad från återvinning är fejjan en drog  det suger i magen efter mer, trots att jag inte får något ut av det. Kanske kan bloggen få börja leva igen? Det återstår att se.