fredag 16 november 2018

Horisonten


En av de sakerna jag saknar mest är att kunna se horisonten. Möta soluppgång och följa solnedgång. Nu kan jag ana solen mellan huskroppar och trädstammar. Det blir instängt. 

Den här veckan har solen haft turen att gå upp utan att ha ett tjockt lager av moln framför sig. Jag har båda morgnarna tagit mig till den högst närliggande punkten för att njuta. Känna frihet. Stor himmel som når ända ner till en hyfsat rak linje. 

Att vara i mörka november har sina fördelar. Som att kunna gå några kilometer för att se det sista av soluppgången. Tänk juni, då går solen upp mitt i natten och då sover jag. Så nu är det njut. Novembernjut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sportlovsträning

Måndag och sportlovsvecka i Gävle. Barnen kan vara hemma och slippa väckas tidigare än rimligt.  Det betyder inte att träningen är ...