Vårkänsla

Det har varit plusgrader här i Gävle ett par dagar. Solen visar sig varje dag och ett evigt drippdroppande förgyller ens utestunder. Som skåning är det fullkomligt normalt februariväder. En sann Gävlebo vet att detta bara är trams. Det kommer mer snö, det är inte vår förrän i slutet av mars! Jag dör, jag vill ha vår för ett par veckor sedan och försommarvärme om en månad. Jag vill det! Som en tvär femåring vägrar jag acceptera mer snö. Ändå vet jag (precis som många femåringar) att det kommer att bli oönskade stunder av minusgrader och vita flingor i massor framöver. Snark!

Förra året kom det snö i maj. Jag har sagt det och nu ska det minnet få återgå till glömskans korridor. Just nu tänker jag njuta av den lilla, men ack välkomna, känslan av värmande solstrålar mot mina kinder. Låta takdroppet och den pigga fågelsången tina upp mitt oavfrostade hjärta. Jag tänker njuta av nuet. Det finns hundra andra saker som är värdelösa, men inte plusgrader och solsken.

Kycklinggryta med bacon och soltorkade tomater

4 p.
1 kg kycklingfilé i bitar
2 pressade vitlöksklyftor
8 champinjoner, klyftade
2 paket bacon, klippt i små bitar
8 soltorkade tomater, strimlade
1,5 kycklingbuljongtärning
5 dl matlagningsgrädde (jag använder alltid havregrädde)
40 gram färsk bladspenat
Färsk basilika efter smak
Salt
Svartpeppar

Stek bacon, lägg åt sidan och bryn kycklingbitarna i fettet. Lägg i champinjonerna och låt dem få lite färg. Salta och peppra. Häll över grädde och kycklingbuljong, låt puttra 5-10 minuter. Släng i soltorkade tomater ett par minuter innan du stoppar ner spenat och basilika  Smaka av.
Servera med ris.

Abstinens

Den här veckan har varit som en irriterande strumpsöm.

Min syster var här förra helgen och jag måste säga att det var de bästa dagarna på länge. Hon åkte hem på söndagskvällen och när måndagen kom slog abstinensen till. Sen har det fortsatt. Rastlösheten, irritationen  sorgsen och saknaden. Jag har varit så förvirrad och inte vetat vad att göra med mig själv. Tack för att träningen kommit in i mitt liv igen.

Måndag, onsdag och fredag (idag) har jag varit på gymmet. Sprungit och styrketränat och det går framåt varje gång. Skönt att det kunnat äta lite av tiden. Nu vill jag hitta in i en bra rytm och slippa oron i kroppen. Imorgon åker jag och maken till Stockholm. Det blir alldeles säkert en bra helg.

Upptäcker nya muskler

Jag har börjat träna på gym. Kryss i taket och allt sånt. Det viktiga är att jag tycker det är roligt. Löpbandet är kanske det minst skojiga, men det är flera gånger lättare att springa där i jämn temperatur än att halka omkring i snön med frostskador på tårna.

Efter bara några veckors träning märks skillnaden hur mycket jag orkar med. Har lagt på nya tyngder nu i veckan och idag ökade jag tempot på löpningen. Med en bra ljudbok i öronen går det dessutom lättare  Tycker verkligen inte om att höra mitt flåsande.

Köpte ett årskort på det lokala gymmet. Väldigt bra pris och de har generösa öppettider och ett utbud som räcker långt för mig. Bara att kämpa på. 

Näringsbrist

Det här går uppenbarligen inte. Bloggen självdör av näringsbrist och jag låter det ske. Varje dag dyker det upp flera intressanta idéer till inlägg och varje kväll är de oskrivna. Brist på motivation? Kan det vara så att jag är nöjd med Instagram och låter slösurfandet på Facebook ta all tid? Det sistnämnda är lika trist som att gå och slänga återvinning. Till skillnad från återvinning är fejjan en drog  det suger i magen efter mer, trots att jag inte får något ut av det. Kanske kan bloggen få börja leva igen? Det återstår att se. 

Jullov i sikte

Nu är det nära. Bara några timmar kvar till barnen får sitt efterlängtade jullov! Två veckors ledighet med en massa sovmorgnar, slappande och förhoppningsvis lite snölek. Vi kommer att vara hemma tillsammans, även om jag har lite att göra så känns det skönt att ingen ska behöva rusa upp klockan sex på morgonen och hetsa iväg till något. 

Det kommer att bli toppen!

Sovmorgon

När jag la mig igår var det med orden "imorgon ska jag sova länge". Vaknade tidigt, det var fortfarande mörkt ute så jag visste att klockan inte var åtta. Tvingade mig själv att ligga kvar i sängen och somna om. Tio minuter i nio vaknade jag igen och det kändes så oerhört bra att äntligen få ta igen lite på sömnkontot. Inte bara det, en smula julkänsla hade smugit sig in i hjärtat och det var finfint att få tända tredje ljuset och smutta på morgonkaffet. 

Till min glädje fanns en söt snögubbe med i Mitt Gävle. Min lilla snögubbe från tidigare i veckan, eller om det var förra helgen. En dm liten herre med lövhatt och isigt huvud. Alltid lika roligt när någon av mina Instagrambilder kommer med i tidningen.

Julkänslan dog bort under dagen då det kommit in Grinch-stämning med morgontidningen. Hela familjen har varit fräsig, som irriterade katter och det hjälpte inte ens att köpa en gran och ställa i vardagsrummet. Nåja, den ska kläs om en timme eller två och då räknar jag med att ögonen glittrar och värmen sprider sig inåt.